Niklas Karlsson på distriktskongressen: ”Vi måste leverera en politisk plattform”

424 ombud från hela Skåne var på plats på Sundspärlan i Helsingborg under lördagen. Partidistriktets ordförande Niklas Karlsson inledde dagen med att belysa behovet av socialdemokratisk politik.

Här är hans anförande i sin helhet:

Varmt välkomna alla 350 ombud från våra 33 arbetarekommuner
Välkomna alla gäster, åhörare och media.
Välkomna alla representanter från våra sidoorganisationer, tidigare distriktsordförande och gäster från andra partidistrikt.
Vi hälsar också våra f.d. ombudsmän, f.d. distriktsstyrelsemedlemmar samt våra f.d. och nuvarande riksdagsledamöter välkomna. Och partivänner, under helgen har vi den stora glädjen att få hälsa partiordförande Magdalena Andersson välkommen.
Varmt välkomna till våra internationella gäster.
Välkomna till Helsingborg och 2023 års skånska socialdemokratiska partidistriktskongress, som jag med dessa ord förklarar öppnad.

”Partivänner!

Sedan den skånska socialdemokratin träffades för ett år sedan har Sverige fått en ny regering, den mest högerkonservativa i modern tid.

Valåret 2022 skedde i skuggan av flera stora, omvälvande händelser.
• En global pandemin med stora samhällskonsekvenser,
• Ett brutalt anfallskrig från Ryssland mot Ukraina,
• Rusande priser på el och drivmedel och en inflation på nivåer vi inte sett sedan 90-talet,
• Lägg därtill ständiga skjutningar och en brutal avrättning mitt inne i ett köpcentrum i valrörelsens inledning.

Mitt i allt detta bedrevs en valrörelse som inte liknat någon annan.

Trots allt detta förbättrar vi vårt valresultat. Riksdagsvalet markerar ett trendbrott. Jämfört med riksdagsvalet år fyra år tidigare ökar stödet för oss med två procentenheter. Bortsett från den ytterst marginella ökningen mellan riksdagsvalen 2010 och 2014, så är det första gången på 20 år som en uppgång sker mellan två riksdagsval.

Låt mig därför rikta mig direkt och personligen till alla och envar, och framföra ett varmt och innerligt tack för ert engagemang i valrörelsen.

Utan alla knackade dörrar, alla utdelade flygblad och alla genomförda samtal hade det inte varit möjligt. För detta arbete ska ni alla känna er stolta, men också påminna er den gamla valslogan, inte nöjda. Vi har ett stort och ansvarsfullt beting framför oss.
Den intressanta frågan är kanske hur Socialdemokraterna då kan gå framåt i valet?

Att vi socialdemokrater efter åtta år i regeringsställning lyckades öka vårt stöd är nämligen en framgång som på intet sätt var självklar.
Jag tror att svaren är relativt enkla:
Det höga förtroendet för Magdalena Andersson, vår regeringsduglighet och det kraftiga motståndet till Sverigedemokraterna, spelade stor roll.

Att det samlade valresultatet ändå inte räckte till en fortsatt socialdemokratisk regering är samtidigt en förlust. Trots uppgången är valresultatet också det näst sämsta i modern tid.
Det stämmer till eftertanke.

Ty vi socialdemokrater kan inte vara nöjda och slå oss till ro med att gå fram i valet om valresultatet samtidigt innebär minskade möjligheter att bedriva en socialdemokratisk politik.

Som parti har vi en stark profil i välfärdsfrågor – inget annat parti åtnjuter så stort förtroende i sjukvårdsfrågor, i äldreomsorg, i skola och utbildning och när det gäller landets ekonomi (Källa: Novus februari 2023).

Och det är inget nytt efter valet. De så kallade sakfrågeägarskapen ägde vi redan för ett år sedan när vi gick in i valrörelsen.

En viktig lärdom är därför att vi ärligt talat gjorde för lite för att få valrörelsen att handla om våra starka frågor. Vi försökte nästan tvärtom spela ner de sakpolitiska skiljelinjerna genom att bland annat undvika tydliga vallöften och besked i enskilda frågor kopplade till ekonomi och plånbok.

Vad valresultatet 2022 också visar är att Sverige fått ett nytt väljarlandskap. En utveckling som pågått en längre tid. De två block som definierat svensk politik de senaste decennierna finns inte längre.

Regeringen består av tre borgerliga partier som tillsammans samlar mindre stöd än oss som enskilt parti och den är i praktiken en ren marionettregering. Den självklara roll och tydliga position som Moderaterna haft i svensk politik är inte längre lika självklar.
Att Ulf Kristersson och hans regering är upptagna av flärden och att få åka statsrådsbil (i Kristerssons fall regeringsplanet) framgår med all tydlighet.

Men de som har den verkliga politiska makten, de som verkligen bestämmer, det är Sverigedemokraterna. Hela regeringens existens beror på Sverigedemokraternas välvilja. Det finns inte ett enda beslut som passerar Sveriges Riksdag utan att det godkänts av Sverigedemokraterna.

Det blir en av våra viktigaste uppgifter de kommande åren, att synliggöra hur Sverigedemokraterna är en del av makten och därför ska tvingas bära ansvaret för den politik som nu genomförs, och för de konsekvenser den medför.

De omfattande och vidlyftiga vallöften högerpartierna ställde ut i valrörelsen har visat sig inte klara av att möta verkligheten. Vallöfte efter vallöfte har de fått backa på. Lägg därtill deras höga svansföring och monumentala självgodhet. Det rimmar särskilt illa när det inte möts upp med kompetens och förmåga att leverera.

Många människor känner sig i uppenbarligen lurade och de som egentligen bara ville ha förändring fick väl förvisso vad de efterfrågade, men inte alls vad de förväntade sig.
Nu, sju månader efter valet samlar vi socialdemokrater stöd på runt 35 procent i opinionen och i vissa mätningar till och med upp mot 38 procent. Det är en glädjande läsning som ger oss råg i ryggen i vårt fortsatta arbete.

I det här läget är det lätt att slå sig till ro, antingen för att det tycks lösa sig själv eller för att rädslan att utsätta sig för kritik tar överhand. Det är en farlig inbillning.
Nu är tiden kommen att kliva fram och ta det politiska initiativet, inte bara som opponenter till regeringens politik och på deras bristande handlag, utan som visionärer och samhällsförändrare.

Det får mig att göra två reflektioner.

För det första kring partistyrelsens grepp att tillsätta elva arbetsgrupper för att uppdatera vår samhällsanalys. Det är ett bra första steg. Nu finns tid för fördjupning och diskussion om ett samhälle som fungerar, skapar goda livsförutsättningar och en känsla av samhällsgemenskap. Men slutresultatet måste bli mer än förmaningstal och högtidsord. Vi måste leverera en politisk plattform. Ett djärvt, framåtsyftande socialdemokratiskt program för förbättring genom politiska reformer som gör livet och vardagen bättre för de allra flesta.

För det andra, vi ska visa på mod och självförtroende också i den dagspolitiska debatten.
Låt mig därför avslutningsvis säga något om detta,

Sverige befinner sig i ett tufft ekonomiskt läge. Vi har den högsta inflationen sedan 80-talet och står på branten av en lågkonjunktur.

Hushållen pressas av rusande kostnader och ökande räntor.

Konkurserna ökar och kommuner tvingas skära i välfärden för att resurserna inte räcker till.

Vi vet att en stark och ansvarsfull ekonomisk politik är grundbulten i en politik för full sysselsättning. Den måste nu kompletteras med politiska förslag.

Inflationen slår allra hårdast mot de med lägst inkomster. Att bekämpa inflationen utan att göra avkall på full sysselsättning bör vara vår överskuggande uppgift framöver.

Ett effektivt sätt att bekämpa inflationen är höjda skatter. Det ska vi inte vara rädda för att säga. Men sådana ska riktas rätt och bäras av dem som kan. Sänkt skiktgräns för statlig inkomstskatt, ny beredskaps- eller värnskatt för dem med högst inkomster och höjd kapitalbeskattning är några rimliga förslag att diskutera. Att minska visa avdragsmöjligheter i skattesystemet bör också diskuteras, bland annat RUT- och ROT-avdragen.

Detta skulle i sin tur öka rättvisan. Principen om att bidra efter förmåga skulle stärkas. Och det skulle samtidigt innebära ökade intäkter till vår gemensamma välfärd.
Så här skulle vi kunna formulera vår politik i närtid, bygga vår argumentation och flytta den politiska debatten till frågor om jobb och välfärd.

På Stockholms stadsteater spelas just nu pjäsen Socialdemokraterna, The musical. På debattsidan i Dagens Nyheter förs en omfattande diskussion mellan statsvetare och ekonomer om socialdemokratin, huruvida vi skulle blivit socialliberala och orsakerna till detta.

Detta sker alltså samtidigt som väljarlandskapet ändrat karaktär.

Det får mig att dra två slutsatser. Dels att ryktet om arbetarrörelsens död är kraftigt överdrivet, dels att socialdemokratin fortsatt spelar en central roll i svensk politik.
Alltfler människor vänder nu sin tillit till oss socialdemokrater. Det ska vi ta på allvar och leva upp till. Vi ska stå för hoppet i en tid då missmod breder ut sig, vi ska stå för framtidstro när det förgångna blir det önskvärda. Vi ska fä människor att bli en del av vår rörelse, politiskt och organisatoriskt. Så ska framtiden se ut.